ME* AND* I

Jag kanske inte riktigt tycker att hans val var det bästa med tanke på hans fysik men vill han så måste han få prova. 

Som sagt, tredje veckan på första praktiken. 

Litet företag som ev inte har helt rent mjöl i påsen. 

De två första veckorna har han kommit hem glad och nöjd men trött. Han hade fått beröm och allt kändes superbra.

Idag var han deppig när han kom hem. 

Hans handledare hade sagt att han var svag, att han var full för han spikade snett och varit allmänt otrevlig. 

Jag försökte säga att han kanske var trött och på dåligt humör, och att morgondagen säkert skulle bli bättre. 

Så nu håller jag tummar och tår att det blir bra. 

Jag hintade lite att han skulle söka annan praktik till efter jul men jag vet inte riktigt. 

Jag kommer från en uppväxt där man umgicks hela familjen, ägnade kvällar och helger åt familjen och defenetivt åt måltiderna tillsammans. 

Han ville få fram att numera är folk mer upptagna och stressade men se Den gubben går inte. Allt hänger på prioriteringar..

Han ställer frågor men när jag svarar gör han tvärtemot eller som han själv vill. 

Sen blir han sur för att jag överlåter beslut till honom. 

Tex. Vi ska gå till affären för att handla lite. 

Han frågar om vi ska ta ryggsäck med och vilken storlek. 

Jag svarar att vi kan ta en från klädkammaren och hämtar en, då kommer han med en egen ryggsäck som han plockat ur. 

Då hettar jag till och blir irriterad. 

När vi sedan ska gå och han frågar om vi ska gå höger eller vänster varpå jag säger höger och han går vänster.. 

varför fråga om han ändå inte vill lyssna på svaret.. 

Jag har försökt att förklara hur dumt det är med en sån bil som pendlarbil. 

-Den är dyr i drift

-den har bara två säten Om vi skulle åka alla. 

-den är inte särkilt tyst

Tex..

Hans pappa tipsade om en "bilhandlare " i Stockholm och sagt och gjort, mannen åker dit och kommer hem med en Peugeot som han blir lurad på.. 

Nu ska han byta denna bil han blivit lurad på till en.... Kaddy!!! Samma bilhandlare..  och han ska köra tillbaka den till Stockholm. 

Vi får väl se om Den bilen funkar, och hur billig den är samt hur bra standard den har. 

Jag tyckte att bilhandlaren kunde gott komma hit och hämta den men men, varför lyssna på någon annan. 

Jag ger upp! 

Gör va fan du vill då, karlslok!!

Vi skulle åka till svärföräldrarna och även där träffa svägerskan med  man och barn. 

Genom att jag denna gång inte kunde " känna mig hängig och ha en förkylning på gång" fick jag hitta på något annat. 

Jag fick plötsligt " ont i gallan" inatt och även på morgonen. 

Mannen klev upp vid halv 9 och jag låg kvar och väntade på att de skulle åka.

Men när klockan var 10 kommer han in och säger att han kontaktat sin mamma och sagt att jag har ont i magen. 

Jag säger då att de kan ju åka utan mig men har har redan bestämt att vi ska komma en annan dag nu under julen.... Such!

Så nu måste jag "bli frisk" jag kan ju inte ligga kvar här i sängen hela dagen.

Sonen vill gärna att vi äter frukost ihop.

Men han har börjat få ett sånt grinigt humör.

Jga brukar inte direkt prata på morgonen men Om jag säger något måste jag väga mina ord.

Tex hans epa har gått sönder. (för vilken gång i ordningen vet jag inte ) Mannen ska beställa delar (men när det blir gjort vet man inte) Sonen säger då att epan ska bogseras till en kompis skola på fredag och jag säger då lugnt och fint att för st behövs ju delen, som pappan antagligen inte har beställt, och att han går ju på jullov på fredag. Då brakar allt lös. Jag är negativ och då kommer inget fungera.. Han gormar och gnäller. Jag sitter bara tyst och lugnt och väntar ut stormen.

 

Vid lunch ska vi värma vår mat, han börjar medans han värmer berättar jag om min kollega som bara vill göra roliga arbetsuppgifter. Då säger han att han inte orkar lyssna på någon genom att han har lyssnat på sin lärare ( som han inte gillar ) i en timme. När jag sedan påpekar snällt och vänligt att han skulle ha använt microlocket när han värmde sin mat då det har stängt i hela micron börjar han gorma igen att läraren inte berömmer honom för det han lämnat in utan berömt andra i klassen får jag nog.

Jag tar bara min tallrik, glas och bestick och går och sätter mig i ett annat rum.

 

Jag förstår att han blir besviken om nu läraren berömmer andra och inte honom men...

Jag förstår att han tycker att det är orättvist men ...

Jag tycker också att det inte var speciellt juste gjort men..

 

Jag kan ju inte gärna säga åt hans lärare så vad gör man??

Nu har skolan bestämt att de sista veckorna innan jullovet ska vara på distans. 

Jag tycker väl inte att det är så himla bra med tanke på hans dyslexi. 

Jag är helt övertygad om att ungdomarna gör ett mycket bättre jobb om de får vara i skolan istället då det finns en lärare på plats som kan styra upp och vägleda. Tex om de ska skriva en text vet jag ju att sonen skriver så lite som det går genom att det är en svårighet för honom. Är han i skolan kan läraren säga åt honom att skiva mer. Om han däremot lämnar in en text som är för kort kommer han ju få backjobb och det skapar en motgång . 

Trots att han går en praktisk utbildning så ska de inte ha praktik utan allt ska vara på distans. 

Det krockar även lite med mina planer att jobba hemifrån om han också ska jobba hemifrån då vårt fiber inte verkar klara av två uppkopplingar samtidigt. Så jag får vika mig och skippa mina tankar och planer. 

Alla andra är dumma, alla andra gör fel men aldrig han. 

I skolan är han ingen direkt talang, jag vet att jag är taskig som mamma men tyvärr är det sant. 

Jag kan inte riktigt förstå varför han valde just det programmet när han inte är så mycket för att bygga, måla eller mura. 

Så frågan är vad det kommer att bli av honom

i framtiden. 

Jag får väl hoppas att han kommer på en bra praktikplats som han kan få jobba på sen. 

Helgen som kom blev mannen förkyld så firandet blev inställt.

Även helgen efter var karantän.

Sen skulle dotterns baby shower äga rum och mannen slår i sonen att dotra kommer först med påföljd att sonen beskyller mig för detta.

Vi pratar och pratar om detta och jag bedyrar att det inte stämmer.

Helgen efter rullar på och sen vill inte mannen inte ha någon tillställning då han ska börja jobba.

Jag tycker då att vi kan väl hitta på något men får inget gensvar.

Sen kommer sonen igen med anklagelserna om att dottern betyder mera än han men då blir jag ledsen.

Den som inte ställer upp och övningskör, åker och badar och fixar så han ska vara nöjd är ju jag.

Jag hade planerat att bjuda hem mannen på middag igår till lägenheten.

Lite för att han kanske, eventuellt kan komma igång och förstå att vi har en "date"

Men han behövde jobba över så det blev inget.

Vi får väl se när det blir tillfälle.

Blir så irroterad på mannen.

Imorse när jag pratade med honom berättar han att han börjat röjja i dotras gamla rum,

" det var så bökigt där"...

Grejen är den att det är i stort sett tomt genom att jag tagit hennes säng.

Så det som stod där inne var några kartonger typ!!!

 

Så nu funderar han på att måla och till o med sätta upp en fotovägg där inne.

Jaa visst är det väl smart att passa på och måla om där och piffa till det när det ändå står tomt.

De kartonger som stod där har han nu stoppat in i klädkammaren.

Ett rum som Verkligen skulle behöva röjjas ur och städas däremot,.

 

Det finns ju andra rum i huset som skulle behöva tas om hand mer än just hennes gamla rum.

Undercentralen tex, där 3/4 är hans grejer, och den del som nu var min där har han också stoppat in i klädkammaren så nu är i stort sett allt hans saker.. such!!!

Han sa att han tänkte röjja i undercentralen men där var det så mycket och skulle ta flera dagar att fixa till, så han gick därifrån.

 

Saken är bara den att han har tagit ut semester på måndagar och fredagar för att inte bli tvungen att få dessa utbetalade i pengar.

Alltså har han FYRA dagar i veckan att faktiskt passa på och röjja och städa, kasta och köra till tippen.

Men han skyller på att han måste ha kärra för att slänga..

Varför då???

Stoppa in sopor allteftersom i skuffen och åk till tippen!!!

Ja man kanske måste åka flera gånger, men vadådå??

Det är inget problem tycker jag.

 

Nää om jag känner honom så tillbringar väl sina lediga dagar liggandes på rygg i soffan, tittandes på tv..

 

 

Måste få spy lite galla över min man..

Sonen har börjat i högstadiet och det var föräldramöte ikväll.

Jag hade förhinder just ikväll så bad att han skulle gå.

Jag tycker inte att det är det roligaste att gå på dessa möten men jag går ändå..

Det är jag som går på alla samtal, alla möten, allt som har med barnen att göra och ber honom gå denna gång.

Så ringer karlskrället tre min efter att mötet börjar att han hinner inte för han pratat i telefon.

Han var hemma halv 5 och föräldramötet började 18, så tiden har funnits om han lagt manken till.

Men han tycker detta är tråkigt såå...

Grrr och Morr!!!

Och när jag säger att jag ska försöka att ordna så han inte ska behöva vara delaktig någotmera i sonens skolgång tolkar han det som att jag vill ta ut skilsmässa och att han ska flytta.

Dumma jävla karljävel!

Inte för att jag inte skulle klara mig, jag klarar mig ypperligt utan honom men det tror inte han.. Ha!!

Nu slipper han både de långa resorna och de nya cheferna..

Kommer bli så bra det här.,

Detta har både jag och läraren tjatat om i två års tid.

Dumma tröga karl!!!

Hade ett snack med mannen ang pengarna från svärfar,

och enligt honom är det pengar som farfar sparat sen flera år tillbaka.

Vet inte om det stämmer eller inte..

Men men jag sätter väl in dem på sonens konto i veckan när jag ska in till stan.

Men jag har en räv bakom örat och ett ess i rockärmen, så det blir nog bra även om det inte går att

jämföra med farfar.

Svärfar kom med ett kuvert med pengar som sonen skulle få insatt på sitt konto.

11150:-

Och inte ett enda ord att dottern skulle ha/få något.

Men hon är ju inte "äkta" enligt dom.

Blir så DJ-A arg!!!

Vi har ju haft diskussion om detta förr, både svärisar och mellan mannen och mig.. Morrr!!!

Vet inte om jag ska ta upp denna sak igen med mannen att vi ska dela lika till barnen, jag anser att vi har två barn även om inte han är pappa till båda.

Inte för att det är spec jobbigt men bara principen...

Jag har nattat sonen i två dagar i rad och igår tänkte jag att det borde vara mannens tur.

När klockan är 8, och sonen borde komma hem tycker jag ringer jag och försöker få tag i honom. Efter tre försök och även ringt två av hans kompisar ser jag honom ute på gatan.

Ropar in!

När sen klockan blivit nästan kvart i 9 och han borde ligga i sängen tar jag tag i nattningen i kväll igen eftersom mannen ligger i sängen och glor på film. Fräser arg att tydligen finns det bara en förälder i detta hus eftersom jag har nattningen ikväll igen.

Allt slutar med att vi somnar osams.

Blä!!

Jag har jobbat hela dagen idag, mannen har varit hemma..
Innan jag går iväg 10,20 ber jag honom att hänga den maskin som kommer bli klar om ca 45 min.

När jag kommer hem ca 20,30 har han under hela dagen:
*hängt tvätten som jag bad om..
* klippt gräset.. (klockan 13,30)
* rensat 1,5 bricka med svamp, 1,5 bricka finns kvar..
* åkt till ICA några ggr, ingen aning för att handla vad förutom godis.
* tittat på tv, med påföljd att han får som alltid ont i huvudet..

Inte tvättat nästa maskin (jag bad inte honom att göra det men..)
Inte diskat upp de kastruller som stått i några dagar och luktar f-n samt föder upp bananflugor..
Inte plockat undan torsdagen disk från vardagsrumsbordet..

Sur? Irriterad?
Svar: JA!!

Så när han 22,30 går för att sova faller lotten att natta sonen på mig. Ikväll Igen.. Eftersom han inte gjort det..

Blä och usch och fy för lata karlar..

Både igår och i förrgår var det superfint båge väder på kvällen men han vill plocka svamp..

Jag tycker att Det kan vi ju göra när sonen är hemma eller när det är mulet och grått inte när det är kanonfint..

Jaja han sa att han har ont i knät men.,