ME* AND* I

Vi skulle åka till svärföräldrarna och även där träffa svägerskan med  man och barn. 

Genom att jag denna gång inte kunde " känna mig hängig och ha en förkylning på gång" fick jag hitta på något annat. 

Jag fick plötsligt " ont i gallan" inatt och även på morgonen. 

Mannen klev upp vid halv 9 och jag låg kvar och väntade på att de skulle åka.

Men när klockan var 10 kommer han in och säger att han kontaktat sin mamma och sagt att jag har ont i magen. 

Jag säger då att de kan ju åka utan mig men har har redan bestämt att vi ska komma en annan dag nu under julen.... Such!

Så nu måste jag "bli frisk" jag kan ju inte ligga kvar här i sängen hela dagen.

Sonen vill gärna att vi äter frukost ihop.

Men han har börjat få ett sånt grinigt humör.

Jga brukar inte direkt prata på morgonen men Om jag säger något måste jag väga mina ord.

Tex hans epa har gått sönder. (för vilken gång i ordningen vet jag inte ) Mannen ska beställa delar (men när det blir gjort vet man inte) Sonen säger då att epan ska bogseras till en kompis skola på fredag och jag säger då lugnt och fint att för st behövs ju delen, som pappan antagligen inte har beställt, och att han går ju på jullov på fredag. Då brakar allt lös. Jag är negativ och då kommer inget fungera.. Han gormar och gnäller. Jag sitter bara tyst och lugnt och väntar ut stormen.

 

Vid lunch ska vi värma vår mat, han börjar medans han värmer berättar jag om min kollega som bara vill göra roliga arbetsuppgifter. Då säger han att han inte orkar lyssna på någon genom att han har lyssnat på sin lärare ( som han inte gillar ) i en timme. När jag sedan påpekar snällt och vänligt att han skulle ha använt microlocket när han värmde sin mat då det har stängt i hela micron börjar han gorma igen att läraren inte berömmer honom för det han lämnat in utan berömt andra i klassen får jag nog.

Jag tar bara min tallrik, glas och bestick och går och sätter mig i ett annat rum.

 

Jag förstår att han blir besviken om nu läraren berömmer andra och inte honom men...

Jag förstår att han tycker att det är orättvist men ...

Jag tycker också att det inte var speciellt juste gjort men..

 

Jag kan ju inte gärna säga åt hans lärare så vad gör man??

Nu har skolan bestämt att de sista veckorna innan jullovet ska vara på distans. 

Jag tycker väl inte att det är så himla bra med tanke på hans dyslexi. 

Jag är helt övertygad om att ungdomarna gör ett mycket bättre jobb om de får vara i skolan istället då det finns en lärare på plats som kan styra upp och vägleda. Tex om de ska skriva en text vet jag ju att sonen skriver så lite som det går genom att det är en svårighet för honom. Är han i skolan kan läraren säga åt honom att skiva mer. Om han däremot lämnar in en text som är för kort kommer han ju få backjobb och det skapar en motgång . 

Trots att han går en praktisk utbildning så ska de inte ha praktik utan allt ska vara på distans. 

Det krockar även lite med mina planer att jobba hemifrån om han också ska jobba hemifrån då vårt fiber inte verkar klara av två uppkopplingar samtidigt. Så jag får vika mig och skippa mina tankar och planer.