ME* AND* I

Sonen vill gärna att vi äter frukost ihop.

Men han har börjat få ett sånt grinigt humör.

Jga brukar inte direkt prata på morgonen men Om jag säger något måste jag väga mina ord.

Tex hans epa har gått sönder. (för vilken gång i ordningen vet jag inte ) Mannen ska beställa delar (men när det blir gjort vet man inte) Sonen säger då att epan ska bogseras till en kompis skola på fredag och jag säger då lugnt och fint att för st behövs ju delen, som pappan antagligen inte har beställt, och att han går ju på jullov på fredag. Då brakar allt lös. Jag är negativ och då kommer inget fungera.. Han gormar och gnäller. Jag sitter bara tyst och lugnt och väntar ut stormen.

 

Vid lunch ska vi värma vår mat, han börjar medans han värmer berättar jag om min kollega som bara vill göra roliga arbetsuppgifter. Då säger han att han inte orkar lyssna på någon genom att han har lyssnat på sin lärare ( som han inte gillar ) i en timme. När jag sedan påpekar snällt och vänligt att han skulle ha använt microlocket när han värmde sin mat då det har stängt i hela micron börjar han gorma igen att läraren inte berömmer honom för det han lämnat in utan berömt andra i klassen får jag nog.

Jag tar bara min tallrik, glas och bestick och går och sätter mig i ett annat rum.

 

Jag förstår att han blir besviken om nu läraren berömmer andra och inte honom men...

Jag förstår att han tycker att det är orättvist men ...

Jag tycker också att det inte var speciellt juste gjort men..

 

Jag kan ju inte gärna säga åt hans lärare så vad gör man??