ME* AND* I

Jag kommer från en uppväxt där man umgicks hela familjen, ägnade kvällar och helger åt familjen och defenetivt åt måltiderna tillsammans. 

Han ville få fram att numera är folk mer upptagna och stressade men se Den gubben går inte. Allt hänger på prioriteringar..

Han ställer frågor men när jag svarar gör han tvärtemot eller som han själv vill. 

Sen blir han sur för att jag överlåter beslut till honom. 

Tex. Vi ska gå till affären för att handla lite. 

Han frågar om vi ska ta ryggsäck med och vilken storlek. 

Jag svarar att vi kan ta en från klädkammaren och hämtar en, då kommer han med en egen ryggsäck som han plockat ur. 

Då hettar jag till och blir irriterad. 

När vi sedan ska gå och han frågar om vi ska gå höger eller vänster varpå jag säger höger och han går vänster.. 

varför fråga om han ändå inte vill lyssna på svaret.. 

Jag har försökt att förklara hur dumt det är med en sån bil som pendlarbil. 

-Den är dyr i drift

-den har bara två säten Om vi skulle åka alla. 

-den är inte särkilt tyst

Tex..

Hans pappa tipsade om en "bilhandlare " i Stockholm och sagt och gjort, mannen åker dit och kommer hem med en Peugeot som han blir lurad på.. 

Nu ska han byta denna bil han blivit lurad på till en.... Kaddy!!! Samma bilhandlare..  och han ska köra tillbaka den till Stockholm. 

Vi får väl se om Den bilen funkar, och hur billig den är samt hur bra standard den har. 

Jag tyckte att bilhandlaren kunde gott komma hit och hämta den men men, varför lyssna på någon annan. 

Jag ger upp! 

Gör va fan du vill då, karlslok!!